Har du vaknat någon gång till soluppgången
vid en öde tjärn ute i vildmarken?
Har du sett hur dimslöjorna har dansat
över ytan, och hur de daggvåta spindelnäten
bland ljung och blåbärsris har lysts upp av
solens första strålar?
Har du suttit där ensam någon gång och sett på medan
tiden bara gått och lommen ropat från fjärran vatten?
Har du suttit på en sten och tittat ner i vattnet,
och sett din spegelbild rullat över de små vågorna
som slagit mot land?
Har du kanske talat till din spegelbild med ord från
ditt djupaste jag?
Då har du kanske njutit av ensamheten, men samtidigt
drömt om att sitta där med någon du älskar?