Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om en uppväxt i utkanten av staden.


Ungdom i zon C.

Lek på gården med plastvapen
Blev
Snacket om vapen
Blev
Vapen av stål och kolfiber.

I skymningen snurrar parishjulet
som minimodell i cykelsjulet.
Vi sliter oss genom staden,
rulltrappan i fel riktning från perrongen till ytan för ett anständigt liv.
Ur stress kommen, till hets pressad,
som fakejuicen från han på hörnet. Aldrig lika god, utan fruktkött,
smakar som framtiden,
dött.
Tilliten som så ömt stök oss över håret som barn blåste vi ut med röken.
Gräset växer av sig själv,
Fast med en ny innebörd.
Här är vi nu.




Fri vers av tomas nannesandberg
Läst 185 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2014-03-06 19:20



Bookmark and Share


  Annie b'larsson VIP
Du skriver bra. Jag tycker om tonen i dina dikter, där bor mycket ömhet, kärlek och viktiga saker.
Där finns också en magi i raderna som tilltalar mig.
2014-03-22
  > Nästa text
< Föregående

tomas nannesandberg
tomas nannesandberg