På ön Fuerteventuras västra strand finns en underlig träd-dunge.
Stranden är milslång. Detta är det enda som växer där.
Tre palmer, fyra olivträd och en björk(!!).
Deras grenar omfamnar varandra;
ger skugga och vila åt trötta vandrare och älskande par.
En oas i sanden där många vilat ut.
Legenden berättar:

En januarimånad för många år sedan fann ett par från Norden kärkleken här på ön. De gick varje dag hand i hand längs stranden. Just här brukade de stanna och se ut över havet framför dem och berget bakom.
Deras kärlek var stark och mogen. Men fick aldrig växa och blomma ut.
Havet tog honom. Berget tog henne.

Deras kraft sökte sig istället nedåt: Ner i de barfota spår de lämnat i sanden..
Där spirade dessa träd, slog rot och bildade det som skulle kallas "Den sorgsna kärlekens oas" eller "Vemods-dungen"
Där var alltid lugn, frid och skugga. Där fann man vila, hur vilse man än kommit i livet.

Men om natten kunde man höra en sång. En längtan och sorgens sång kommen från havet och berget. Klagande stämmor möts i oasen
Om någon då sover där,
vaknar han med en rysning i själen.
Men han går inte därifrån.
Sången är så innerligt vacker. Träden nynnar med, och månen är vittne.