Han säger
"Alltså du är ju inte snygg men du är ju söt"
Och jag undrar när det blev en komplimang?
När det blev okej att berätta för någon att de inte duger,
Och faktisk tro att man är schysst?

Och den här dikten hade kunnat handla om att
Mitt i allt det här var jag 13 år
Ville bara få höra att jag såg ut precis som tjejerna i tidningarna
Där jag klistrat fast mitt ansikte på perfektionen i en retuscherad kropp.

Eller om att jag var 19
Och bara ville bara bli älskad för den jag var
Men inte ens kunde hångla
Utan att min tunga slog knut på sig själv i
ett försök att vara någon annan.

Eller till och med om att
Jag blev 23, 24, 25
Och fick frågan om jag hatar män
Eller bara fått ligga för lite?
Men de vet inte hur fel de har.
Jag hatar bara formerna vi stöpts in i
Hur vi tar på oss rollen att döma andra.
Och jag har inte fått ligga för lite,
Bara för mycket med en känsla av tomhet.

Men den här dikten handlar inte om män
Inte om komplimanger som använts som
Ett niktotinplåser
För något större
För en kärlek som inte kan ersättas.

Den här dikten handlar om när jag hör någon säga
Att de inte tror på feminism
Bara på sunt förnuft
Och inte förstår att det är samma sak
Och jag undrar, när blev ordet feminism så jävla farligt?

Det handlar om hatet mellan kvinnor
Om att göra det okej att hata
Som om orden feminist, hemmafru, lesbisk och modell
Alla vore ord för kvinnor som gått vilse.

Det handlar om att vi skyller på männen
Men själva dömer varandra lika hårt.
Att det finns alldeles för lite kärlek i världen
Och alldeles för mycket hat
Att mitt rum ibland tycks ha fler mörka hörn
Än öppna ytor.

Det handlar om att jag ibland blir så stolt
Över mina vänners sunda värderingar
Över hur de väljer att inte döma andra
Att jag gör glädjeskutt i rullstolen
Och hur jag sedan kommer på mig själv med att
det inte borde behöva vara så här
Jag borde inte behöva fyllas av glädje av tanken
På intelligent liv.

Det handlar om att jag fortfarande kan komma på mig själv
Med att lägga mer tid på att fundera på vad andra tycker
Än på att lyssna på mig själv

Men det handlar också om att jag tror på mänskligheten
På att det finns hopp om ett 2014 där alla fattar
Att kvinnor är mer än ett lånat revben från en man
Att det är året när vi kan sluta se feminism
Som något läskigt.

Det handlar om att jag vet att världen är mer
Än ett evigt dömande
Om att jag trots allt gör glädjeskutten i rullstolen
Och att alla ni är en del i dem.
Tack