Du är den sexigaste jag vet. Ditt sätt att prata om världen får mitt hjärta att kraschlanda i tvillingtornen i min bröstkorg. Du gör mig till självmordsbombare och terrorist, redo att hoppa utan fallskärm. Men din tystnad skrämmer mig, får mig att prata snabbare, snabbare tills orden redan skenat iväg från mig och jag glömmer bort sammanhang och mening. Jag märker hur handflatorna börjar svettas, hur leendet klibbar fånigt i mungiporna. Men vad kan jag göra? Dina ögon är snälla och allvarliga. Du skrattar bara när något är roligt på riktigt. Inte av artighet, som alla andra. När du läser tittar jag i smyg. Hur dina ögon rör sig över raderna, mycket snabbare än mina skulle gjort. Men jag är ju en slow reader. Jag vill veta allt om dig. Vill äga dina historier. Vill göra dem till mina. Som om allt går ut på det, den som kan räkna upp flest fakta om dig vinner i livet. Ibland gör jag en lista i mitt huvud.

Mellanbarn, skilsmässobarn, flyktingbarn. Ärren på armarna berättar om en ångest jag aldrig vågat fråga om. Ditt deltidsjobb under gymnasietiden. Ett kafé där du träffade din första pojkvän. Din favoritfilm är A clockwork orange och jag tänker att det är ju lite pretto. Du kan citera Valerie Solanas på skoj. Vegan och halal. Det du önskade dig mest som liten var en vattensäng, men det fick du aldrig. Helst dricker du osötad mandelmjölk. Du kan inte välja favoritfärg mellan grön och lila. Ditt mellannamn kan jag inte uttala och du kallar mig svennebanan. Mest av allt är du rädd för öppna hav där bottnen inte syns för vem vet vad som finns där nere? På riktigt alltså. Vem vet? Och när jag berättar att jag också är rädd för oändligheten i svarta hål så ler du. Det går inte en dag utan att jag räknar dina leenden. De dagar du inte skrattar åt mina skämt vill jag mest av allt hänga mig i garderoben. De dagar du säger något snällt till mig går jag hem och onanerar till känslan. Dina trivialiteter är vackra.

Vetskapen om att jag aldrig kommer att vinna i livet orsakar epilepsianfall på ställen inom mig som jag inte visste fanns. Det finns en annan som slår mig med hästlängder i ett travlopp och jag är hästen som börjar galoppera. Så jävla fail. Han som har ett tråkigt namn och inte ens har läst Kafka. Han som får koka din frukostgröt. Han som kysser dig hejdå innan han går till jobbet varje dag, utan att ens tänka på hur jävla privilegierad han är. Sjunger ni någonsin ikapp till David Bowie i bilen? Han som får stoppa handen innanför dina byxor när ni går på bio. Varje internskämt han säger får mig att fundera på olika sätt att dö på. Förstår du inte, jag kan vara den du vill att jag ska bli. Vad som helst. Bara din din din. Vetskapen om att du med största sannolikhet har sex med han med tråkigt namn medan jag sitter vid telefonen och hoppas att du ska sms:a får mig att vilja kvävas i mina egna spyor. Det är patetiskt. Äckligt.

Så snälla. Gör slut. Annars är jag rädd att jag mycket snart kommer dömas för mordförsök.