Jag trodde att kampen var vunnen
att intellektet hade tagit tillbaka makten
att längtan efter mer var försvunnen
att hoppet till hjärtat tappat kontakten

Jag hade tyglat hjärtat
nöjt mig med tillräckligt
gråtit ut det som smärtat
förträngt det som är bräckligt

Men sedan stod du där
vacker som bara du är
av din första blick
fick jag världens kick
mitt tyglade hjärta slet sig lätt loss
svuret motstånd hann aldrig slåss

Sedan dess har hjärtat vilt härjat fritt
utan hänsyn till det som inte är mitt
berusat har det rusat
berört och förfört
tänt eldar där det varit mörkt
stärkt där det har varit skört

Nu måste jag välja
kärlek och svek
eller bara tungt svälja
och åter bli vek