00:00

Nedräkningen är över och 2014 har anlänt, det gör ont att stå tillsammans med 10 000 andra berusade invånare på Avenyn. Jag kommer försent till den överenskomna mötesplatsen och jag hittar inte mina vänner, det kan tänkas trångsynt att låta humöret sänkas för en så småaktig sak, men för mig är det en sådan grym metafor; att jag under dessa 365 dagar har blundat - 0 som i 0 vuxenpoäng. Det jag har åstadkommit är att uppslukas av en nedåtgående spiral och leta efter saker som distraherar - hittar inte ut.
Ja, jag har nog vänt upp och ner på varje sten och begrundat varje strå som pryder detta huvud, för det handlar i slutändan om livet - inte bara säga utan att också känna - vara tacksam och ge. Det handlar om att riva ett torn för att återta en förlorad identitet.


( ... Palmbladen svajar lätt i den heta havsbrisen, den indiska oceanen breder ut sig framför mina fötter, ett stycke glömska - ett ögonblicks respit i Buddhas fotspår - på en ö där människor bär brandorange och indigo... )


Jag ser det, det som jag har saknat så länge, en hjärt-lungräddning åt en dröm.
Det handlar inte om ett simpelt kretslopp. Hur man bär sig åt för att pussla ihop det: ett dagsverke, 8 h per dag för att sedan koppla bort hjärnan med en bunke glass framför en bra film på tv:n. Det handlar om att våga lyfta vingarna, ta ett steg ut, för det är inte höjden och vidden som skrämmer mig - det är beslutet däremellan.
Att stanna ekorrhjulet: tågrälsen som aldrig tar slut, vägen som bara byggs på och alla skor jag har slitit ut på samma slinga. Samma samtal om samma ämnen dag ut och dag in. Släcker ljuset på nattduksbordet och drar täcket över huvudet av skam - går igenom alla nederlag ur min arkeologiska utgrävning.


Jag negligerar ansvaret gentemot livet och förstår inte värdet av en existens för en annan. Att ett sinnestillstånd, en tystnad, en fördröjning automatiskt påverkar alla i mitt kontaktnät. För vi är ju skapta på detta vis, för att hjärtat ska vilja fortsätta slå. Det går en röd tråd mellan dig, mellan mig, den drar ibland.


En knöl i själen. Den inre sjukligheten, förgörelsen som nedvärderar allt som yttras och river alla medel har inte alltid övertaget. Det är bättre att göra fel och att falla än att sitta ner och räkna ut allt som kan slå bakut, men att aldrig riktigt veta i praktiken. Jag brukade vara kreativ men inte ens "det" kommer till mig längre som det gjorde en gång. Stirrar på vassa penslar och torkad akryl.
Inspiration har bytts ut mot ångestfyllda mardrömmar och en överväldigande känsla av att vara förkastad.
Kunskap är synonymt med självständighet och frihet sägs det. Kärlek räcker inte längre, orden tar slut här och alla försök till att fogas. Att anpassas till en hänsynslös vampyrstat där "en står för en eller alla för alla" - där främlingsfientliga partier och hets gapar efter bleka strupar. Leken går ut på att fånga sin egen svans och när mörkret faller lyser rubrikerna röda av blod.

Främmande.