små flagor faller
från fönstret på 5e
och landar i snön
de ser ut som delar av hud
som gått sönder
lossnat från kroppar
överallt runt omkring
som små ord
och gester som fick dem att falla isär
de där små misstagen
det där som man inte tänkte på då
som bara kom
orden man bara slängde ur sig
under nätter som var
under broarna
under stormarna
och det stilla regnet
som aldrig skulle få nån konsekvens
men som förändrade allt
och fick tiden att gå vidare
när de möblerade om
och flyttade omkring
utan att man hann med
som sprang ifrån en
som lämnar en kvar
när de faller mot snön