Att sätta eld på sig själv
Jag river ut varenda sida ifrån gamla dagböcker för jag har ingen användning av dem
Kastar ut varenda tavla från bardomen och bränner upp alla brev
Försöker sluta minnas alla hemska nätter
Tänker kväva alla gamla tankar och alla tankar som kommer nu
För känslan infinner sig alltid när det känns som att det är allt för kallt
Och mina händer försöker greppa tag
Men till synes finner jag ingen ro till att försöka omfamna nästa dag
Det bryter sakta ut och blir större och större tills jag känner mig allt för svag
Och vi springer ut i trappuppgången och upp på taken
För att skrika ut allt det där som kändes viktigt
Men om ingenting är på riktigt, hur kan då någonting vara viktigt
Och folket passerar mig på gatorna vart jag än går
Ser på mig som om jag vore något som inte finns i verkligheten
Någonting som inte borde finnas
Det känns som om att staden där jag bor bara krymper
Och du är i London och låtsas som att det bara regnar
För jag har aldrig trott på någon högre makt eller ens satt foten i en kyrka
Ändå har jag hört historier om att Jesus vill att jag glömmer och förlåter
Att glömma hör till min vardag, men det där med att förlåta ser jag inte meningen i
Det är därför som jag med flit försöker glömma bort att förlåta de som har sårat mig
Jag har rivit sönder mig allt för många gånger
Samtidigt som jag ser min kropp gå isär försöker jag spara varenda liten bit
Använder högerhanden för att förstöra och vänsterhanden för att försöka laga allt