Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En bön från liten flicka med rufsigt hår

Hej, Gud, det är jag!

Ditt älskade lilla barn du vet? 

Med det rufsiga håret? Och hjärtat släpandes bakefter,

halvtrasigt i ett snöre med dubbelknut... 

 

Det var längesen nu. Här var dålig täckning.  

Tåreregn och stormars vinande tog tag i trådarna. Brast och krängde... 

Men varför hörde du inte? När du behövdes som bäst? 

 

Det är så mycket att berätta.

Att fylla i. För den som varit borta.

Och missat hur det blev... 

 

En liten fråga bara. Eller kanske ett förslag?

Vad sägs om lite lycka?

En hängmatta, en bok och lite vila?

Och hemkokt hallonsaft? 

 

För kärlek, kramar och smek? 

Jag antar att det är för mycket? 

 

Säger tack för mig.

Rycker framåt i snöret.

Så hjärtat skuttar till. 

Så går jag vidare. Vi får se hur du gör. 

 

Hej, Gud från mig. Ditt älskade lilla barn du vet?

Hon med snor och tårar.

Och obändigt hopp.

Hon som ännu räknar med Dig.  

 




Fri vers av HanKa
Läst 283 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2014-03-24 22:22



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Denna läste jag, lade undan medan jag läste flera, återvände..
2014-05-11

  Nolltillhundra
Åhhhh <3
2014-03-24
  > Nästa text
< Föregående

HanKa
HanKa