du visste att din glädje var våldsam
när du virkade världen kring dina inälvor
och sydde lugnt små stygn
nära nära varann
när ljusytan spruckit kring irisens trådar
himlen öppnat sig
och ditt ljus bränt varenda centimeter hud
till ett lätt svävande moln
av aska
och alltid efteråt
nynnade du tyst på vår låt
la stygn till stygn
när du sydde ihop din värld igen