? Glöm det där nu, suckade Ann, du råkade nog bara höra ett gräl som den där Sara hade med sin kille eller något, du borde lära dig att inte tjuvlyssna på folks samtal! Vi går ner till restaurangen så bjuder jag på en flaska vin till maten. Det ingår nog inte i priset, eller vad tror du? I matsalen möttes de åter igen av en leende Sara som visade dem till ett fönsterbord och tog deras beställning. Ann bad om vinlistan och sedan ägnade de en stund åt att välja vin. Det fick bli ett slumpval eftersom ingen av dem var någon vinkännare. Per dök upp samtidigt som de fick in sitt vin och Ann tänkte hälla upp ett glas även åt honom men han höll upp en avvärjande hand.
? Tack, men jag dricker inte alkohol. Daniella och Ann utväxlade en förvånad blick, de som trodde att han varit onykter förut.
? Inte för att jag har några problem med det eller så, fortsatte Per som om han kände att han behövde förklara sig, det har aldrig fallit mig i smaken helt enkelt. Han beställde in mineralvatten och de skålade. Maten var utsökt och efteråt kom Sara med kaffe och frågade om de ville betala vinet nu eller i samband med att de checkade ut. Ann bad att få betala nu och Sara tog fram kortläsaren så Ann kunde knappa in sin kod.
? Tyvärr, det gick inte, sa Sara, vill du försöka igen? Ann gjorde ett nytt försök, men på displayen stod åter medges ej. Efter ännu ett försök sa Daniella att hon kunde betala i stället och efter lite dividerande gick Ann med på det och lovade att bjuda nästa gång. När Sara gått frågade Daniella om Ann var helt säker på att hon hade pengar på kontot, vilket hon sa sig vara eftersom hon nyligen gjort en större överföring till det, bland annat med tanke på den här resan. Hon vände och vred på bankomatkortet i sina händer som om hon ville avkräva det en förklaring. Plötsligt fick Daniella en ingivelse och sträckte sig efter kortet.
? Får jag se på ditt kort, sa hon och studerade kortet. Med rynkade ögonbryn läste hon siffrorna på framsidan; fyra fem sex nio noll fem fem, hon avbröt sig, blundade och drog sig till minnes vad hon hört tidigare ute i regnet. Visst var det samma siffror? Hon mindes Saras irriterade; jag sa nio! Och två femmor, lyssnar du eller? Per och Ann såg undrande på henne.
? Vad är det? frågade Per, vad funderar du på?
? Ann, sa Daniella och såg nästan vädjande på sin väninna, du har väl inte koden till ditt kort i plånboken? Ann ruskade på huvudet och fnös, självklart hade hon inte koden i plånboken, förklarade hon. Den, liksom alla andra koder hade hon i ett anteckningsblock i väskans innerficka, som dessutom var försedd med dragkedja! Daniella stönade högt och tog sig för pannan och stirrade bestört på Ann.
? Säg att du skojar! Men Ann såg inte alls ut att skämta utan påpekade att hon faktiskt håller reda på sin väska, dessutom har hon inte skrivit upp vart de olika koderna går, för det kom hon ihåg när hon såg koderna, påstod hon. Daniella avstod från att argumentera mer om det och föreslog att Ann skulle göra en saldokoll via mobilen. Ann slog numret till sin internetbank och medan hon lyssnade på den automatiska rösten försvann all färg från hennes ansikte. Oroligt lade Daniella en hand på hennes arm och frågade hur det var med henne. Ann lade sakta ner mobilen, stirrade med chockad blick på Daniella och viskade;
? Femton kronor! Jag har femton kronor kvar på kontot!
? Du måste spärra kortet, sa Daniella.
? Och anmäla att du råkat ut för bedragare, sa Per, har du spärrnumret? Jodå, det hade Ann uppskrivet i blocket med koderna. De satt länge och diskuterade vad som hade hänt, hur kontot kunde ha tömts fast Ann hela tiden haft sin väska med sig eller inlåst. Per föreslog att de skulle berätta det inträffade för My men Daniella tyckte att de skulle vänta lite. Per och Ann såg förvånat på henne. Daniella berättade vad hon hört då hon var i damrummet och upprepade vad hon redan sagt till Ann om samtalet i regnet. Per skakade på huvudet och kunde inte låta bli att skratta, trots stundens allvar.
? Du är ju en riktig privatdeckare! Sa han, inte så lite imponerad. Vad är din plan nu eftersom du inte vill avslöja något för My?
? Jo, jag misstänker Sara, sa Daniella dämpat efter en snabb blick på borden omkring dem för att försäkra att ingen annan kunde höra. Jag mötte ju henne när jag skulle till yogan och då sa jag att Ann låg och sov. Med andra ord visste hon att det var fritt fram… Ann avbröt henne.
? Men jag skulle ha vaknat om hon kom in på rummet, jag är alltid så lättväckt.
? Du, skrattade Daniella, du sov som en stock! Och visst sa du, Per, att du var väldigt trött tidigare? Per nickade eftertänksamt och drog sig till minnes hur han knappt orkat gå ner till poolen.
? Och Siv hade också varit helt utslagen första kvällen, sa Daniella. Per och Ann förstod inte, vilken Siv? Så Daniella berättade snabbt för dem om Siv samtidigt som hon reste sig och bad dem vänta en stund, medan hon ringde ett samtal från receptionen. Fem minuter senare var hon tillbaka igen.
? Jag fick Sivs nummer i receptionen och ringde och hon kollade sitt saldo. Men hennes pengar är kvar, sa Daniella och blängde menande på Ann, eftersom Siv sover med handväskan under madrassen och inte heller förvarar kortkoder där.
? Nu får du faktiskt förklara vad det är du pratar om, sa Per och fick medhåll av Ann. Det lovade Daniella att göra men först ville hon ha lite vatten, sa hon med finurlig min och vinkade till Sara som just höll på att duka ett annat bord. Daniella bad att få en kanna vatten och medan Sara var borta frågade hon om Per var bra på att spela teater. Han såg häpet på henne och Daniella började förklara sin plan.
De satt kvar länge och pratade men till slut gäspade de allihop och sa att det nog var läggdags. Sara såg efter dem och gick för att duka av deras bord. Om hon hade varit uppmärksam skulle hon ha märkt att fatet till den stora krukväxten i fönstret höll på att rinna över av vatten. Men hennes uppmärksamhet var helt riktad mot de tre gästerna som något ostadiga just lämnade matsalen. Hon kastade en blick på klockan. Snart skulle hon sluta för dagen. Perfekt timing, tänkte hon belåtet, den här kvällen skulle bli lönsam! Hon gjorde sig ingen brådska då hon lite senare bytte om i personalens omklädningsrum. Säkrast att vänta lite så de hann somna, vilket i och för sig inte borde dröja länge, tänkte hon log för sig själv.
I sin säng låg Per och snarkade lätt. Daniella hörde honom tydligt där hon stod i mörkret bakom badrumsdörren. Hon hade stått still så länge att hennes ben hade domnat. Hon trampade runt lite för att få fart på cirkulationen då hon hörde ljud från dörren. Ett nyckelkort klickade till och någon slank ljudlöst in i hallen. Daniella höll andan. Snarkningarna blev högre. Överdriv inte nu Per, tänkte hon och gjorde sig beredd. Hon hörde tassande steg i rummet och såg en svag ljusstrimma när hon kikade genom dörrspringan. En ficklampa. Så ett svagt prassel när tjuven letade i byxorna som Per strategiskt hängt på en stol. Svagt klickande ljud, en mobil? Daniella vågade inte vänta längre. Hon slog upp dörren, störtade in i rummet med kameran beredd och tände lampan. Den skarpa fotoblixten bländade Sara som stod med Pers visakort i ena handen och mobilen i den andra. Per kom på fötter och kastade sig fram men nu hade det blivit fart på Sara som kvickt rusade ut i korridoren där hon föll raklång över den resväska som Ann drog fram rakt framför fötterna på henne. Nu var Per ifatt och tog ett stadigt tag om Saras armar. Daniella greppade det första hon fick syn på, ett gardinomtag, att binda Sara med. Sedan åkte de i samlad tropp ner till receptionen.
När poliserna lite senare hade åkt iväg med Sara bjöd My på te och nattmackor. Sara hade erkänt alltihop inklusive namnet på sin kumpan. Det visade sig att de hade gjort liknande kupper tidigare, i flera andra städer.
? Det hela var faktiskt ganska smart uttänkt, sa My. Sara, som hade bra betyg fick lätt jobb som servitris eller, som här, allt-i-allo på olika hotell och kurorter. Hon valde lämpliga offer, gärna äldre personer och sådana som reste ensamma. Hon serverade dem vatten med sömnmedel och dolde den något bittra smaken med hjälp av citron. När så offret somnat smög hon in på rummet, skrev av kontokortsnummer och ofta även pinkoden, eftersom förvånansvärt många förvarar den på samma ställe som kortet. Daniella blinkade retsamt till Ann. My fortsatte;
? Sedan ringde hon och sa koderna till sin medbrottsling som kunde gå till närmsta bankomat och tömma kontot eller använda kortnumret och handla på nätet. De hade särskilt riktat in sig på elektronik och dyra kläder som de sedan sålde vidare. Om det inte varit för dig Daniella, kunde de ha fått fortsätta länge, kanske hade de aldrig åkt fast.
? Tacka inte bara mig, utan Ann och Per hade jag inte klarat det, sa Daniella och höjde kaffekoppen till skål mot de båda vännerna.

Solen skiner över trädgården där fruktträden står i full blom. Fåglarnas kvitter och binas surr blandas med glada skratt från modiga barn som tar årets första dopp i det kalla havet. My ställer ifrån sig en överlastad kaffebricka på trädgårdsbordet.
? Välkomna tillbaka mina kära vänner! Den här gången hoppas jag att ni får njuta i lugn och ro, skrattar hon. Jag kan i alla fall lova att vädret är trevligare än sist ni var här och att vattnet vi serverar garanterat är utan tillsatser! Hon häller upp vatten i glasen och kaffe i kopparna. Alla tar för sig av det färska brödet och Ann klingar i sitt glas för att få ordet.
? Inget ont som inte har något gott med sig, ler hon och när My ser oförstående på henne håller hon upp först Daniellas, sedan Pers vänsterhand så att My kan se guldringarna som glänser på deras ringfingrar. Hade det inte varit för vår spännande spavistelse här så hade nog de här båda aldrig funnit varandra!