Jag springer och gråter
blodet pulserar
musklerna arbetar
Det är en kulle
inga träd
bara gräs
stenar
blommor
grus
oregelbundet
operfekt
verkligt
vackert

Jag är uppe och kan bara gråta
Jag kan inte springa mer
De stora bergen möter min blick i tystnad
men jag är allt annat än tyst

Jag sörjer
men tänker inte formulera mina känslor i ord längre
De är inget som någon skulle acceptera
inte ens jag gör det

Som om det spelar någon roll

Jag vill bara skrika ut det sista som är äkta i mig
Det sista som inte är tomhet

Det kommer eko
och sedan tystnad
Jag blundar mot mossan
vattnar den med mina tårar

Du skulle inte gilla att jag grät
men du skulle älska den här platsen
det är därför jag är här
På knä sitter jag och tittar
på bergen och floden nedanför
himlen och molnen
vinden och tystnaden
solens tidiga strålar

och jag går sönder lite till
Det är inget jag tänker kommentera
Jag får göra som jag vill nu
vara vem jag vill
vara hur sårbar jag vill
och blicka ner så djupt som jag orkar
Mitt hjärta är precis som landskapet
samma landskap
oändligt vackert i dagens ljus
men på natten förvirrande, mörkt och kallt
smärtsamt
men jag tänker inte blunda längre
gå in i husets värme
och låtsas att natten inte finns
Jag tänker inte
Jag vill inte!

Månskenet väntar på mig
och norrskenet
ljuset i mörkret
och vissheten om att natten
inte är så farlig som jag tror

Snälla, låt mig gråta lite till
Jag behöver gråta
Om du vänder dig bort är det
det enda jag har