För mer än tjugo år sen
föddes jag
ett tusen niohundra nittio två
så här skrev dem i alla fall
eller det var kanske bara vad de kom ihåg
föddes i ett sjukhus
och som tur, att min mamma
var min mamma
jag kunde ha varit min bror
föddes och dog omringad av läkarna
som rävarna runt sitt rov
men jag hade tur
för något hemligt sa till döden
stanna, vänta några år, det är inte hans tur
eller jag kunde ha varit
goda nyheter för mänsklighetens bok
den förväntade sonen till en rättvis kung
avlade fem flickor men gav inte upp
avlade fem flickor men hade fortfarande hopp

Ibland, liknar jag aprilvädret
eller
jag är april
och speciellt den sextonde dagen i den månaden
av solsken, sommar, hagel, kylan, regn och snö
skapades jag
som regnbågens färger i regn dropparna
jag finns i varje regndroppe
osäker och omväxlande
mystifierade dem andra att undra
i vilket ansikte de ska våga visa sig
för att hugga
i vilket ansikte de ska våga visa sig
och ljuga

Men jag har aldrig tyckt vad de tycker
Nero brände inte Trojan av hat
men smaken av konst
smakar annorlunda med brinnande art
kärleken har inte lurat mig
men jag klättrade med den upp mot ett berg
jag grävde ner den där
och när jag kom ner
jag hittade inte mig själv
inne i mig själv
början av början
var också början av sagan
valde att gå mot berget igen
men ängslig och rädd att ha blivit sluten
jag har blivit stulen
jag letade efter mig själv
i mig själv
men lyckan var inte min vän

Om inte Odysseus hade förbaskat Gudarna
skulle hälften av berättelsen varit kortare
och böckerna blivit mindre
i tio år
Penelope utan Odysseus, var som ingenting
och jag, stormen slängde mig mot gatorna
men ödet ville ha mig i en kamp
för alla oss som liknar varandra
mina berättelser var tyngre än kunna skrivas
den slängde mig mot en annan kamp
men den satte mina fötter på någons mark
de gav mig möjligheten att skrika
jag skrek
efter så mycket orättvisa
jag strävade efter rättvis makt
men poesis makt var mycket mer värt
valde att blanda mitt blod med deras blod
men glömde aldrig det jag grävde på vägen mot Beirut.

Med all problem
med all misslycka
om jag hade varit någon annan
så skulle jag velat bli mig
igen
De såg mig föräldralös sen födelsedagen
men jag började känna det på morgonen
idag
det blev kallt och mörkt
inte ett litet hål i molnen för solens öga ska kunna se mig
jag valde att inte ge upp
men min nya fiende fanns i mig
jag gav inte upp
och promenerade ner mot stranden
och kastade mina splittrade nya känslor, splittrade mot vattnet
tog beslut
jag adopterade mig själv
jag adopterade andra med
hon var en av dem
och hon blev den enda sen
jag tror inte mina ögon
hur kan du vara vackrare än själva skönheten?
idag får ditt namn chansen att skrivas bland mina ord
idag skrevs en ny historia, min skönhet
du gav födelsen till en som redan dog
Gudinnan av skönheten skulle du varit
om Grekerna hade levt och sett
vad jag har sett
du skulle varit ansvarig för trojanska kriget
och ditt namn istället för Afrodite hade nämnts
Ditt lockiga hår liknar ytan av floden
i en kall dag
och början av sommaren
där vågorna spelar sin musik
med en bris av kall luft
du tände din cigarett
och vodka flaskan tände mig med
vart vill du att jag ska börja från
ryggen
halsen
axeln
eller dina läppar som flirtar min entitet
Jag liknar ett litet barn framför sina nya leksaker
röda tröjan du har på dig passar färgen av dina läppar
jag är trött
och förstöker att tro på alla dina ord
men vodka flaskan säger till mig något annat
det finns någon som säger lögner här
och här finns bara jag och du
vodka flaskan har förstört min grund
och du har förstört mitt förhållande till Gud

Vem är jag för att ni ska läsa mina ord
jag har inte ens plats bland mina egna ord
det var inte jag som valde händelserna
det var inte ens jag som valde att ha en svart mol på min vänstra läpp
eller en annan på en av dem känsligaste platserna i min kropp

Jag är inte Peter den store med sin arme
och inte heller den lydande lidande lurade Aleksej
jag är den som inget representerar
och ingen representerar

inget imponerar
ingen imponerar