*


Det är så ljust. Ändå är det natt. Klarvaken går jag längs med Brännkyrkogatan och det brinner poesi i mitt hjärta. Varenda sten jag ser är en diamant. Jag ser Zeppelinarna fara över. Jag tänker att jag ror på himlen och att du sitter mitt emot mej. Jag behöver inge papper och penna. Jag andas lugnt i orden.
En liten fågel kvittrar i trädet. Jag sätter mej under det och somnar en stund.


*