Det var en perfekt lördagmorgon. Solen sken och fåglarna kvittrade. Vad kunde gå fel? Vi skulle spela den viktigaste handbollsmatchen i hela mitt liv men jag kände mig inte nervös alls! Allt var bara så perfekt. Jag gick som vanligt upp kl 09:00 exakt. Då satte jag som vanligt på radion och klädde på mig mina matchkläder. Det var en röd radio, en sådan där gammal från mamma. Jag tog sedan en stor tallrik gröt och en kopp te. Mamma hade lämnat en lapp på bordet eftersom hon var tvungen att jobba på lördagar. Jag hade samling kl 12 så jag hade lite tid på mig att kolla på tv. Jag åkte iväg kl 11:00 så att jag kunde vara med mina kompisar innan matchen. När jag hade åkt ca halva bussresan kom jag på något. Jag glömde nyckeln i låset. Jag hade ju inte tid att vända om så jag var tvungen att lämna det, men det skulle jag inte gjort…

Jag kom fram till matchen då jag fick ett samtal från vår larmcentral. Någon hade tagit sig in huset och stulit allt vi ägde av värde. Det var ipads, datorer men även fönster och koppartaket. Varför? Sedan kom jag direkt på hur det hade gått till… Jag glömde nyckeln i låset. Varför? Jag skulle aldrig bli förlåten av mamma. Jag fick nu ett samtal av mamma. Vad skulle jag säga? Förlåt för att jag lämnade dörren öppen så att vem som helst kunde komma in! Nej aldrig! Det skulle ju aldrig funka. Äh, det är lika bra att få det överstökat tänkte jag. Jag tryckte på svaraknappen.
- Hej Melker! Vi har haft inbrott hemma! Var du hemma?
-Nej, jag hade precis åkt!
- Men gud vad läskigt! Ja, nu får vi äta nudlar i flera år! De tog allt av värde!
-Mamma, jag måste erkänna en sak…
- Vad då? Jag lyssnar!
-Men du får lova att du inte blir arg!
- Okej då…
-Jag glömde låsa! Det var inte med meningen!
- Det gör ingenting! Sådant händer, men du får klara dig utan vår ipad och sådant!
-Ja självklart! Men jag måste gå! Vi får prata senare! min buss kommer fram nu och min match börjar strax!
- Och jag är också på väg dit! Jag ska titta på din match! Jag lägger på nu!

Jag kände mig lättad. Jag visste att det inte gjorde allt för mycket i alla fall. Någon kom nu och satte sig brevid mig med en kamera. Vad skumt… Det var en tjej, det kunde jag se, men det var något bekant med henne. Någon mer jag kände igen satt några säten framför mig också. Är det fler på bussen också? Ja alla säten var fulla. Jag kände igen fler och fler tills att jag insåg att alla på bussen var mina vänner! Då skrek jag ut: Vad gör ni här? Alla vände sig mot mig. Alla hade röda ögon, men jag kände igen alla. Röda ögon. Då märkte jag att något var ännu mer fel. Det var robotar. Vilken dag! Först inbrott och nu skulle jag dö på en buss eftersom busschauffören körde rakt mot ett stup. Just när vi skulle krascha blev allt svart. Nu blev det ljust igen. Jag kände hur svettig jag var. Då insåg jag att jag drömt. Men vart var min dator och ipad?