Älgän hade just byggt färdigt den flygande tvättmaskinen.  Den stod där så skinande blank mitt i bland krokusarna, just på den plats där Rävin i bestörtning kastat radion i backen när han insett att hans kära Hara satt instängd i det gigantiska påskägget. Hur Älgän lyckats utvidga radion till en hel tvättmaskin var en gåta, men eftersom han själv på ett ögonblick förvandlats från en liten skunkartad, kavajklädd människa till en mäktig Älg, anade Utturn och Ugglon att han på ett eller annat vis hade tumme eller klöv med förstoringens konst. 

- Man kanske skulle kunna centrifugera ägget? föreslog Utturn hjälpsamt efter en lång stunds bekymrad tystnad. Utturn älskade att leka med maskiner och ville gärna hjälpa Haran ut ur fångenskapen.  Även fast hon var en gräsätare och han ett rovdjur och de hade motsatta politiska sympatier hade han förstått att hennes harhjärta var rent som guld.  Harans sammanbrott i Ugglons bo och hennes hängivna vilja att rädda Rävin hade rört hans känslor på ett sätt han inte riktigt själv begrep. Och nu hade hon blivit drabbad igen. Någon rättvisa måste det väl finnas även i en konservativ värld?

- Maskinen är för liten, förklarade Älgän med en dyster röst som verkade ha sjunkit en oktav till basklarinettens register. Ägget får inte plats.  

- Hoo, nickade Ugglon vist. Själv menar jag nog att det visaste vore att snarast sända ett knippe krokus till Haran.  Saffran sägs sublimera den allomfattande alkemiska gudomliga guldomvandlingen.

- Vi avstod ju, som du kanske minns, från att bygga något förfulande fönster, genmälde Utturn.  Nu lät han återigen som en ärkekonservativ politiker. 

- Hoo, nickade Ugglon sorgset. Han hade på sista tiden allt oftare drabbats av tillfällig tankspriddhet. Denna svaghet höll han dock för sig själv. 

Rävin hördes yla långt borta i skogen.  Ropet lät förtvivlat och något förvirrat, men några ord gick ändå att urskilja:

- Hare Krishna Rama Rama! Här Haru Radomir! Hara Kristina Hur Haru Re? Här Är Rena Rama Radioskuggan! Hare Krishna Hare Rama! 

Harans röst,  ljuvligt förstärkt av äggets ovala resonans, svarade strax med en sprittande påsksång:

- Snart är det påsk igen och
   snart är det påsk igen och
   då blir det festligt slut på fastan...

Resten av Harans sång drunknade i ett högljutt kacklande.  Det var den skäggiga hönan - eller om hen nu var en tupp - som kommit flaxande genom det äggformade fönstret. Hen slog sig ner på en av äggets utskjutande muttrar, sträckte fram en klo och presenterade sig för sällskapet. 

- Hönön. Angenämt. Hörde om fångenskapen.  Hen kan ordna proviantfrågan. 

- Men vi har ju inget fönster, suckade Utturn som nu på allvar verkade ifrågasätta klokheten i sin egen ultrakonservativa byggnadspolitik. 

- Hen har näbb. Ägg har springor, förklarade Hönön. Hen flaxade ner till marken,  fångade upp ett präktigt maskrosblad och en gyllene krokus, lyfte igen med viss ansträngning och lirkade smidigt in grönsakerna i ett smalt mellanrum mellan Älgäns plåtar och himlahypotenusorna. Haran hördes muntert mumsa därinne, och sjunga mellan tuggorna: 

- Nu har vi mat
   här på vårt fat
   glädjen är kommen
   gulle-rulle-ra!

Utturn och Ugglon drog en gemensam suck av stor lättnad. 

- Hrrmmhoooo...

Ugglon strök sig förtänksamt om sin egen alltför korta och böjda näbb, medan Utturn funderade över om han kanske iakttagit en alltför homofob ståndpunkt i inrikespolitiken. En sak var i alla fall säker: han skulle aldrig mer skratta åt en skäggig höna, även om hen skulle visa sig vara en tupp - eller kanske något tredje, någon slags varelse Utturn tidigare knappt kunnat föreställa sig.