Jo, jag minns

hur rösterna omkring oss

försvann i ett osynlig filter

Som om vi omgärdades 

av en gemensam karma

Jag minns hur jag ofokuserad

på dialogens  innehåll 

sjönk in i din blick

 - och du i min

Jag minns hur jag efteråt

förargade mig över att jag

aldrig rörde vid dig

Men hur du ändå la din hand 

mot mitt bröst

Som om du bekräftade

att detta var verklighet

att från och med nu

räknades livets dagar

Jo, jag minns  hur du

svarade på alla mina tankar

i vår tysta dialog

över bordet,  medan världen

omkring oss fortsatte sin färd

Men just där, hos dig, stod

inte bara tiden stilla

 - till och med

rummet höll andan

Kan inte minnas att mitt

liv berikats så intensivt av ett möte

som den gången

Kan inte minnas när mitt inre väsen

förälskade sig innan hjärtat förstod

Hur våra själar älskade

långt innan samtalen tystnade

den där gången

Minns hur jag ville trycka på

varats pausknapp, rewind och

uppleva allt en gång till

Men varje sådan tanke är befängd

Det är aldrig vår handling, våra

kroppar som berörs av denna

kosmiska kärlek.

Det är innerligare än så

 - att ens försöka sätta ord