I spegeln tittar jag tillbaka på mig själv
I glaset, på baren, ser jag en ny identitet
Någon som kanske kan älska en kvinna en dag
Kanske släppa någon nära och varm, inpå livet

Men bitarna passar ännu inte ihop, så jag rör mig över södermalms gator hem
i den kalla natten.
Och gömmer mig under det trygga täcket.

Det är som en uppoch ner vänd värld, att vara trygg ensam.
Spenderar halvgärna en kväll i eget sällskap. I motsats till att konstant fly, så
flyr jag numera bara ibland.

När det blir för nära, då behöver jag dina muskler och varma armar om mig.
Eller vems som helst för den delen.
När konversationen gränsar till galenskap.
Då vill jag att du stiger in, mellan mig och mig,
och skiftar min fokus.

Lägger om kursen.
Jag är så lättledd.
Men vill ändå inte ha dig förnära.
Fastän hjärtat skriker efter uppmärksamhet.
Försöker jag bete mig.
Leka normal, och googla efter spelreglerna.

Och en vän säger att jag blivit bättre, att jag slutat fundera för mycket,
för mitt eget bästa.
Men jag vet inte om jag inte bara blivit mer konform.
Mer lättledd.

Som en liten ruta som ska in på sin plats i samhället, jag brukade spjärna emot med näbbar och klor men jag har träningsvärk och överlåter gärna jobbet till
kommande generationer. Dom ser nog vad som är fel.
Jag vill vara med nu, tillsammans med alla andra fyrkanter.
Och det känns fint.
Jag är människa. Jag är en del av er, ni är en del av mig.
Och även om jag sitter ensam här inatt,
så finns det ingenting som kan hota vårat band.
För det är inte lika läskigt här inuti längre.
Det finns lugn, och det finns oro, som turas om om platsen i rampljuset.