En märklig vind. Den vajar ett skynke i vinden som för att täcka för. Dess ton är dov och mörk. Som när tågen just passerat tunneln och lämnat efter sej det mörka och ogästvänliga kvar.

Hon vill absolut inte stirra in i den, men kan inte låta bli eftersom hon väntar på nästa tåg, men det kommer aldrig något tåg. Aldrig har en människa känt sej så ensam på den där stranden som när denna vind drog över.