När jag var barn åkte jag runt i en rostig trampbil och fångade humlor i en genomskinlig fryspåse. De brummade ilsket, men jag tämjde dem som en cirkusdirektör. Jag slog påsen mot asfalten och efteråt kröp humlorna omkring på marken, utan att försöka bränna mig.
Jag byggde också torn i sandlådan, försökte nå upp till solen, ville plocka ner glöden och hänga ljuset i mitt rum under natten, men sandkornen rasade alltid ihop när jag började klättra på dem. Regnet kom från ingenstans.
Några humlor drunknade. Det kändes konstigt i magen, lite som om det var mitt fel. Jag körde trampbilsfort genom lekparken, rymde från skulden och längtade efter att molnen skulle skingra sig, men då solen åter bröt fram kändes himlen ändå trasig på något vis.
______________