Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Alexandra Johansdotter (5 dagar i november, del 2)

Alexandra Johansdotter hade hunnit bli 37 år och var fortfarande ogift och, i hennes egna ögon, tyvärr barnlös. Hon hade alltid längtat efter barn och någon make att dela deras uppväxt med. Alexandra såg allt annat än alldaglig ut, lång smärt och vältränad, allt för att kunna känna att hon mådde bra. Alla modeideal som hon översvämmades av när hon gick på stan hade hon helt enkelt struntat i. Hon gick därför klädd i de kläder som hon kände att hon trivdes i, jeans visserligen av ett dyrare märke men ändå bekväma och välsittande. T-shirt med en kofta över och ytterst en duffelliknande jacka. Allt i mörka dova färger som marinblått och svart. En gång för länge sedan hade hon varit iväg i ett anfall av fåfänga för att få en färganalys gjord och analytikerna hade sagt, inte helt utan ironi, att hon passade bäst i mörka färger till hennes röda hår. Alexandra hade inte fäst någon större vikt vid denna analys utan hade mer eller mindre fått det bekräftat bara att hennes känsla för färger hade varit rätt. Alltså gick hon här klädd i sina favoritkläder och i analytikerns färgval som också var hennes eget.

Det var en skön eftermiddag i den lilla staden och Alexandra hade som vanligt varit nere på stan för att dricka sitt eftermiddagsthe i den lilla serveringen.
Sen hennes tid i London hade just det här med thédrickande på eftermiddagen blivit en vana som hon ogärna hoppade över.

Hon hade suttit och funderat och samtidigt tittat på människorna som rusade förbi utanför på gågatan och sett stressade ut. Alexandra funderade över hennes senaste uppslag till bok och framför allt vilken mordmetod hon skulle använda sig av den här gången. Det kunde lätt bli lite uttjatat med alltför vanliga mordmetoder och med den uppsjö av deckare som dykt upp på marknaden under den senaste tiden så blev det allt svårare att vara uppfinningsrik nog för att vara lite unik. Tur att man har en lite morbid dragning när det gäller det här och kreativ har jag ju alltid varit hade hon tänkt där hon suttit med papper och penna och försökt tänka ut en unik mordmetod.

Alexandra hade ju turen att vara en utgiven författarinna och som sådan också tämligen självförsörjande. Hon behövde i vilket fall som helst inte ständigt tänka på pengar utan hade både pengar på sitt vanliga konto och också pengar i bolaget som hon startade när hon fick sin första bok utgiven. Den första boken var alltid svårast att skriva, kraven på att verkligen komma med något nytt, omdanande och tillräckligt intressant för att få boken utgiven hade varit nästan oöverstigliga hinder för henne men hennes nedärvda envishet hade inte tillåtit henne att ge upp. Ständigt refuserad av alla de stora förlagen hade hon ändå varit nära att ge upp men en dag så skedde undret och hon fick ett brev från det senaste förlaget hon skickat till och hade redan innan hon sprättade upp kuvertet förberett sig på ännu ett nekande besked och att de tyvärr inte hade tid att komma med några djupare analyser om varför just hennes bok inte skulle bli utgiven, åtminstone inte av det här förlaget i alla fall.

Hon hade blivit överraskad så till den milda grad att hon bara skrek rakt ut efter att ha läst den positiva texten fyra gånger för att verkligen försöka förstå att det var ett JA från förlaget och inte det vanliga Tack, men nej tack.
Från den dagen och med hennes förstlingsverk så hade tillvaron förändrats fullständigt. Boken hade blivit mycket väl emottagen och hon hade till och med fått pris som årets nykomling och årets deckarförfattare.
Ju mer boken sålde så fick hon in mer och mer pengar på sitt konto vilket gjorde att hon av sin nya ekonomiska rådgivare blivit ombedd att starta ett bolag för att bättre balansera intäkter och kostnader och dessutom helt lagligt. Hon hade fått den senaste rapporten från rådgivaren igår och hade häpet sett storleken på företagskontot och hade därför unnat sig en bakelse till tekoppen idag.
Hon tänkte att det är ju tur att jag kan köpa vad jag vill som jag egentligen inte behöver utan bara för att jag kan och hade ätit upp sin bakelse inte helt utan tillfredsställelse.

Det var tur hade hon tänkt också där hon suttit och funderat över mordmetoder att ingen vet vad jag sitter och tänker på.
Hon hade kört fast när det gällde metoden och gick förbi bokhandeln på hemvägen och köpte några böcker som enligt tidningarna skulle vara lite nydanande när det gällde just mordmetoder och som hon skulle läsa för att se om hon kunde få några nya idéer. Till dagens shopping hade hon också lagt ner några medicinska tidskrifter som också kanske kunde ge henne några ideer.

När hon kommit hem hade hon suttit en lång stund i favoritfåtöljen och skumläst de nya böckerna och tidskrifterna men ändå inte kommit på någon ny ide förrän hon varit på toaletten och sett den droppande kranen då hon fick en av sina ideer. Den här kände hon dessutom att den skulle vara ny och kanske ge upphov till en helt ny gren inom mördaryrket.




Prosa (Novell) av Mr Mutter
Läst 260 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-04-08 20:21



Bookmark and Share


  Solitaire
Inledningen håller för testen,
Nu väntar vi hungrigt på resten :P
2014-04-08
  > Nästa text
< Föregående

Mr Mutter
Mr Mutter