Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När dammet har lagt sig


Först ville jag rusa fram. Så fort jag bara kunde med dammet virvlande längs grusvägen. Du hängde inte med och jag såg dig långt bakom mig. Förlorad, tänkte jag. Satte mig på en sten, huvudet i händerna. Grät en skvätt. Räknade dagarna som gick. Så kom du släpande. Jag visste inte ens om du såg mig, men jag sträckte ut min fot så långt jag kunde. Jag tror minsann att du föll.




Fri vers av Sofie Viktoria
Läst 286 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2014-04-09 08:28



Bookmark and Share


    Tollwut
Fin!
2014-04-09

  Marita Ohlquist VIP
Bra . Applåd.
2014-04-09
  > Nästa text
< Föregående

Sofie Viktoria
Sofie Viktoria