Kan du vara så snäll och hålla tyst?
Du stör bibliotekstystnaden.
Du bad oss andra knipa igen.
Vad gör du nu?

Du tror du är så häftig.
Jämt i centrum och i ljuset.
Ingen bryr sig!
Kan du inse det snart?

Du är inte särskilt smart.
Försök inte ens.
Det passar dig inte.
Fast det gör inte ditt back slick heller.

Du talar om Taiwan och Kina.
Som om du visste något om det.
Läs en text och tro att du vet.
Du fattar ändå inte vad där står.

Utan henne vid din sida finns du inte.
Hon gör dig.
Men vad vet hon om det, egentligen?
Ingenting, det ludret.

Vad är meningen med det hela?
Vad vill du komma fram till?
Att kompromissa kompromisslöst.
Ett utbrytningsförsök.

Du vet inte att jag tittar på dig.
Jag dras till dig och kan inget göra.
Jag tror inte du vet att jag finns.
Jag vill inte att du ska veta.

Ta det större och fyll ut det.
Du är bra på sådant.
Vet hur man fyller tystnad.
Men du känner inte av överhettningen.

Du inser inte att detta är om dig.
Du hade ändå bara skrattat.
Trott att jag är kär i dig.
Du hade rynkat på näsan, det vet jag.

Det är inte så.
Jag bryr mig inte särskilt om dig.
Jag vet knappt vad du heter.
Vem är du egentligen?

Vi vet ingenting om varandra.
Har sett varandra så ofta.
Vad betyder du till mig?
Ingenting, faktiskt.

Tro inte för mycket nu.
Du sitter bara bredvid mig.
Jag känner ingenting för dig.
Jag tycker bara om att titta på dig.