Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Machete











Träden står där
nakna


glest en bra bit
från varandra med grenarna
släpande i marken.


Någon frågar hur löven
hamnat så långt ifrån dom,


Det måste ha blåst här.
Men när jag ser träden spegla sej
i fönstren
så blommar kronorna


och jag ser vackra fåglar
runtom dom,


så jag går fram
och känner mot glaset och märker
att färgen inte riktigt har torkat än.


Ett blad mellan mina fingrar kletas ut
eller någon slår igen fönstret
och månen i det går i moln


Så jag går tillbaka hukar mej och blickar mot huset
och tänker att bladen aldrig nånsin kunnat slå ut där





Prosa av Lars Gullberg
Läst 220 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2014-04-12 22:29



Bookmark and Share


  Maria Natasja
"Så jag går tillbaka hukar mej och blickar mot huset
och tänker att bladen aldrig nånsin kunnat slå ut där"


Wow!
2014-04-13
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg