Inte alls, att det skulle skrivas. Inte ens ett ord, inte ens en mening, ingenting alls.
Jag gjorde ett val och meningen blev till mening och där min inre stumhet samtidigt
bröts av en medveten handling. Jag ser ord fyllda med bokstäver. Jag ser
respekterade rader med dessa. Inre brytningar i komma och tänkvärda punkter därav.
En meningsfullhet som blir till mitt i det lösa sammanhanget. Likväl i det skrivna,
blev det skrivna läst. Läst med ögon, omsatt till tankar och sakta grundad i våra
själar. Jag skriver, ty jag valde att finnas. Där punkten på pappret slutligen gör sitt.