Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

sandkorn och blåljus förändrar tiden



Sommaren mörknar på ett ögonblick, änglarna stiger fram ur skogsbrynet och himlen faller. Ambulansen kör racerfort mot sjukhusland, men ditt hjärta har slutat slå.

Nyss var du alldeles levande, låg vid det öppna fönstret och solen brann mot ditt skinn.

Jag har ingen gråt kvar när du försvinner, blåser iväg genom trädgården som ett rostigt höstlöv. Det är novemberkallt i mig. Jag vil inte att dagar ska bestå av avsked.

Grusvägen dammar när ambulansen lyfter mot rymden. Sandkorn och blåljus förändrar tiden. Sekunderna stannar i den ensammaste längtan efter det som varit.

Änglarna står vid huset. Du kliver upp på fönsterblecket och jag når aldrig mer fram till dig, men det sist feberheta leendet finns alltid där i tomheten.


________________




Prosa av Jag är fan större än Sartre VIP
Läst 500 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2014-04-13 12:19



Bookmark and Share


  Maria Natasja
Oj.
Blir verkligen berörd.

Slutet är otroligt bra och suger tag i hjärta och hjärna...
Bra!
2014-04-14

  Nolltillhundra
Den berörde :.( <3 Så vacker och sorglig på samma gång <3
2014-04-13

  Rozsi.kovacs

Stark o berörande text som du
framlägger med en sorgsen finess
2014-04-13

    ej medlem längre
Hur står det till?

Din dikt antyder att nåt riktigt sorgligt har hänt.
2014-04-13

  Louise Sparring
Jag gillar bildspråket som fångar känslan bra.
2014-04-13

  gunnnar nylund VIP
Ja jämrans anåda du har en alldeles egen speciell stil. Gillar det skarpt!
....men Sartre håller kanske inte med...
2014-04-13
  > Nästa text
< Föregående

Jag är fan större än Sartre VIP