Mellan Paris och Istanbul
färdas hon länge

Hon bär spådomar
och rykten som speglar sig
i kupéfönstret

De förbipasserande ser henne
när regnet river som hårdast
och åskan slår i kapp med
tågrälsen

Saknaden är hennes kappa
och hon bär den tätt intill sin kropp
Hon önskar inget annat än detta tillstånd
men hon önskar

Blicken fäst mot ett avlägset resmål
Oavbrutet långt utom räckhåll