Jag var på dans blev uppbjuden
av en man som frågade vad jag hette
Ewa svarade jag... Han sa att han hette Adam...
Efter en stund sa han att han bara skojade han
hette faktiskt Jan... För folk sa sällan sitt rätta
namn de tog till ett nick. Han undrade om jag
gjorde likadant, visst sa jag, nu heter jag Britt...
Jaha, sa han, du kör också med samma trick.
Så var dansen slut. Men innan vi hade hunnit
skiljas åt kände jag en hand på min axel och
jag som min danskavaljer vi vänder oss om
där stod en man som jag kände väl och han sa:
-Får jag nästa dans med dig Ewa-Britt?