När sömnen klingar av. Ett stilla ögonblick som får tusen tankar att hinna passera i en blandning av dröm och nutid. Vill så gärna ligga kvar men snart blir det kallare och andningen tilltar. Ute i det spartanskt inredda rummet badar solskenet redan, Från ett fönster på glänt hörs fåglar och bilar om vartannat, tittar ut och ser att himlen är blå. trampar bland kläder på golvet, damm från kristallkronan i taket glittrar i solstrålar och jag tänker fortfarande på den där drömmen om hur tåget landade på den avlägsna lilla planeten, jag tänker på att jag satt längst bak, att jag så gärna ville se dej igen.
Vägen ner mot tåget liknar många dej. Speciellt en jag möter varje morgon, det är som om hon fastnar med blicken i min och fryser oss i en evighet. Men jag går egentligen med huvudet i backen, egentligen ner för trapporna till dom uppställda konteinrarna där jag dumpar gårdagens förbrukade dagar i svarta säckar, Rummet är och förblir kalt. Så många av dej men i mej rullar bara tågen till andra planeter.

@Lars Gullberg