Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

letar inte efter mig själv under sängen idag





Det känns som jag har en diagnosfri dag. Jag kan prata utan att gå upp i falsett. Inte heller skrattar och gråter jag om vart annat. Dessutom står jag med båda fötterna på jorden, inte på händer och letar efter mig själv under sängen.

Jag vågar äntligen kliva ut i solljuset och liksom krama om mig själv inför andra. Jag går en promenad till loppmarknaden, vill andas frisk luft och göra mig av med Esaias Tegnérs samlade skrifter som jag ärvt efter morfar.

Det är bara det att ingen verkar se mig. Jag ropar och vinkar, dansar på bordet och rear ut enskilda ord av Esaias, men folk går endast förbi mitt bokstånd. Livets rullgardin faller åter framför mig och till min fasa har jag glömt lyckopillren hemma.

Jag kastar ut Tegnérs skrifter i rymden, men träffar några skolbarn som säljer kladdkaka till klassresan. Jag drabbas av krupp, slår sönder en gummas teservis och rusar till terapeuten när en nyanländ frågar om det är jag som är poeten.


________________




Prosa av Jag är fan större än Sartre VIP
Läst 235 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2014-04-16 17:47



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Du har ett behagligt prosaiskt språk.
2014-04-27

  Nitwitoddment
Vilket tempo. Jag gillar de tydliga bilderna och slutet.
2014-04-26

  Maria Natasja
"Livets rullgardin faller åter framför mig och till min fasa har jag glömt lyckopillren hemma."


Bra flow..
Jag hoppar på orden, svängningarna, i din text och drabbas också lite av en "krupp"

Det är bra det här...!

2014-04-16

    ej medlem längre
Låter utmärkt att vara osynlig. Och så blev du av med en teservis på köpet;).
2014-04-16

  Nanna X VIP
Haha vilket härligt flow : ) !
2014-04-16
  > Nästa text
< Föregående

Jag är fan större än Sartre VIP