Skalvet kom en sommareftermiddag.
Villaägarna sprang som skållade kackerlackor.
Vi sprang hand i hand in i skogen.
Träffade en vargfamilj; honan lojt på flanken lät sig slickas av sin hane,
ungarna hoppade runt omkring.
Varghonan ser på oss med gula ögon,
höjer tassen och visar in mot lyan.
Vi kryper in och hittar en massa böcker.
Tar två var, klättrar upp i en björk för att läsa.
Efter någon timme blåser vinden ned oss,
vi skadar rygg och höft.
Hjälper varandra till vattnet.
Där flyter en segelbåt.
Tar oss ombord, sätter segel och styr mot "Stinas grynna".
( liten ö kallad efter gamla fyllestina- fiskarkärring, som mot kvällen
druckit ur konjaken och gick på grund.)
Nu bodde en väldig tiger på ön.
Han sa:"Ni får bara komma iland här, om ni älskar varandra."
"Jo",sa du "för att... fast det..."
"Ja,ja, jag vet." sa tigern "det såg jag direkt. Lägg er och sov,
jag skall vaka över er." Tigern somnade och snarkade, så ön skakade.
Nästa morgon vaknade vi av att en Vaxholmsbåt tutade nära.
En livbåt hämtade oss.
Skepparen bjöd på landgångar med leverpastej och gurka, vodka och mjölk.
Vi styrde mot Sandhamn.
Där köpte vi nya varma tröjor, som vi fick gratis i handelsboden.
Vi lånade en roddbåt och rodde över till Korsö.
Där förvarades en mördare, väderrapportör, filosof och kaninuppfödare.
Han hade strypt en filosofkollega, som var anhängare till Platon:" Anden står över kroppen". Skärgårdsbefolkningen gillade honom. De kände kroppens betydelse.
Vi fick sova i hans lilla hus efter ha ätit en kaninstuvning.
"Får ni rum i den lilla kökssoffan?" "Ja, men jag ligger på golvet och håller henne i handen. Det blir bra."
Fick en kudde och en pilsner.

Om morgonen gick väderrapportören - mördaren ut och kollade läget.
Kom i och sa:"Vattnet har slutat stiga.Bävningen är över. Många giriga varelser har dött. Men de uppriktiga djuren och de älskande lever alltjämt.
Då jag haft två, som älskar varandra i mitt hus, går det oss väl.
Vi fick lite kaninstuvning med oss på resan hem.

u.e.