Han sitter med sitt röda huvud i knäna i medborgarplatsens skugghörn
han bor kanske någonstans i en sliten lägenhet
på en av gröna linjens sista stationer
och lägenhetstaket är sprucket som stockholmstiggarnas blick
och golvet är lika smutsigt som sverigedemokraternas hjärtan
och avloppsröret luktar lika illa som politikernas jobblöften
och väggarna är lika fläckiga som av spikar med blod på
som på jesus korsfästa kropp
jag har inga blekta tänder
jag har inga dyra märkeskläder
jag har inget körkort
jag har inget fint jobb
jag har inte facebook
men jag har en humoristisk själ och ett hjärta tillräckligt stort
förut i gamla tidens eländighet
flög jag mot barväggen och mina vingar blödde pölar
när jag landat på den falska rättvisans hårda golv
men jag drömmer om att resa mig upp med stora
och skinande vingar av sanning
och bli något värt att älska för något vackert hjärta
som bor på en av tunnelbanans färgade linjer