det är inte sant
att man blir starkare
av det som inte dödar en

det som inte dödar en
gör en till ett vrak




* * *



deeptalk: mina demoner
älskade honom. de älskade
hur han plockade sönder mig
bit för bit och de älskade
hur allting var blodigt allvar.
han kallade mig hora
men det var bara en handfull
engångsligg
och han sa jag var alkoholist.

men jag var bara tjugo
och hade inte riktigt förstått
det här med måtta






( föreställ dig:
just det där ögonblicket när du ligger däckad
och någon vidrör huden under din tröja.
när han klämmer ditt bröst och knullar dig
medan du somnar om. ögonblicket du inte förstår
vad som händer

jag menar: du är ju en hora )






ändå brukade han, om jag inte ville,
säga att han inte kan
motstå. att jag är för het.
men det började inte ens så
det började inte ens då,

sanningen; jag lärde mig tidigt
att skylla mig själv




* * *


allting jag önskade
var någon
som lyssnade
som såg
som brydde sig
nu försöker jag hitta
kärlek & självkänsla
med pillerkartor
acceptera orättvisor & skitsnack
i en morgonklunk
döda
lögner & minnen
med tabletter
(det finns medicin för allt numera)


förut hade världen ramar.
gud var limmet som skulle hålla
mig hel,
det torkade och föll sönder.
jag var byflickan
som hade allting, jag var lycklig
trodde de. smart & vacker
en sådan ljus framtid framför
, är vad de sa,
mina föräldrars stolthet.
men när jag knuffas, när jag ligger
på mark lär jag mina läxor snabbt.
jag håller tyst, huvudet lågt
& det perfekta leendet
är den perfekta lögnen.
han sa: \'jag tror inte jag älskar
den du är

utan den jag vill du ska vara,\'
de brukade säga
\'det ordnar sig. vi ska be för dig\'

jag brukade undra om de ens ville
hjälpa mig

\'vi ska be för dig\'


de hjälpte mig inte








( föreställ dig:
just det där ögonblicket när du äntligen får luft
att berätta. när du formar läpparna till ett "jag vill dö"
i hopp om att få hjälp att överleva,
känslan du får just när hon svarar att du är värdefull
enligt bibeln. )







tomma hjärtan, tomma sängar
tomma huvuden
jag var en misslyckad lycka, en lyckad miss
tänkte att det måste finnas någonting
annat, någonting mer. och vadfan gör jag här
hemma i småstadsbubblan

där lärde jag mig:
blir något bra
är det guds nåd
blir något sämre
är det mitt fel
där lärde jag mig
ensamhet
där lärde jag mig


* * *



jag har ingenting
att vara svartsjuk på, menar du

inget ex, inga känslor
men jag är svartsjuk på stockholm,
på hur länge den hade dig
innan jag fanns här
alla parkbänkar som du inte suttit på med mig.
jag kan hata pubarna du hånglat i
och jag kan viga ett helt liv åt att avsky
henne du alltid fotograferar
när du är full. ...... jag lovar





vantro är min synd
och min sjuka är att minnas allting
jag borde glömma. och förbise.

1: livet är meningslöst
2: ibland är det tungt
3: och människor är hemska
håller du med

det är ett hån





( föreställ dig:
just när du känner kallsvetten börjar rinna
mot naveln. när det trycker
i bröstkorgen, hjärtslagen skenar
tunnelbanan skakar och du trängs.
ögonblicket just när du ska kvävas & yrar
omduintefårklivaavsnart

svimmar du )







håll i mig, jag kan bära
, viskar du.
plockar bitar från järnvägsrälsen
försöker pussla skinnbit efter skinnbit
som han och andra slitit loss.
du vill inte jag ska fylla mig
med droger
men hålen är fler än
du vet,

vår kemi är inte nog.
du säger jag är allting
du önskar,

allting jag önskar
är något
som faktiskt funkar





// soundtrack:
Love, you know
that I can make you stronger
Love, you know that I can make you brave
but there's one thing that you must remember;
That I am too far gone for you to save //




* * *



just när jag avvärjer
ännu ett självmord
eller just när jag ber
om ett nytt recept.
just när jag sväljer
en sats
och inser att jag vill inte det här
heller


när jag får förklarat
att det "är kroppens alarmsystem
som reagerar medan du inte kan
undkomma
faran" och jag inte vet
vilken. när den inte är logisk

är jag ett vrak som just förstått
att det enda jag vill fly





är mig själv