Nu ekar puls och hjärtslag bort i dödsklockans utdragna melodi
gråt ditt öga ömt och blodigt om du vill
men det tjänar inget till
skrik dig stum om du vill
men det tjänar inget till
händer omfamnar en sista gång den kropp jag aldrig fick älska
den vita klänningen blir svart av mina händers syndiga lustar
hejdå till vackra stunder av omöjlig kärlek
intill dödsögonblick älskar jag dig
kärlek vid första ögonkastet
regnbågen exploderade i själens alla rum
men i din själ frös regnbågen till dödkall is
kraftfull är den kärlek som aldrig älskas tillbaka
sorgsen är den mun som aldrig får sjunga om kärleken
min blick flyr drömmande iväg mot ett guldglimmande plåttak
bakom ett av söders stoltare träd

Änglar täckta med gravjord
kravlar allvarligt upp ur tysta gropar för att sjunga livet farväl
gråtande fåglar flyga i cirklar runt livets och dödens kyrka
i min förbjudna dröm
ditt nattsvarta hår kittla insidan av låren
och dina ögon som strålar upp som palatsfönster i arabisk lunchtid
får mitt hjärta att hoppa upp i nervsystemet
och en mun som mättar min vidriga hunger
jag känner för att skjuta tillfredställelse
från Hässelbystrand till Hagsätra
i min verkliga mardröm bultar ångesten sönder hjärtat
ditt nattsvarta hår sveper framtiden bort
till att kittla någon lycklig idiot som inte förtjänar henne
jag är instängd i mitt samhälles fördomar
att vara sig själv är inte bra nog
nu ekar puls och hjärtslag bort i dödsklockans eviga melodi