Jag är rädd

Sorgen tynger mig
så att benen viker sig
som spagetti.

Jag landar
lelöst
i grusgången.

Skärvkantade stenar skalperar
mina bara
juniknän.

Det svider,
jag skriker
med stängd mun.
Visar inte
smärtan
för jag är rädd
att om jag uttrycker hur ont det gör
kommer jag få ännu ondare
av att någon ser
(ner
på)
mig.

Fri vers av Nolltillhundra
Läst 511 gånger och applåderad av 38 personer
Publicerad 2014-04-23 07:56

Skriv ut
Spara som PDF

Drömfångare Fantastiskt formulerad! 2014-04-29

Hanna Mari Wallin Vi förenas i sorg, de som känt det inom sig vet och de ger en öppen famn att falla i. Din text berör! 2014-04-28

Alicia Stenfors Stakas! Ja, det svider... 2014-04-26

ej medlem längre Ingen kommer att se ned på dig, de du tror ser ned på dig, skall absolut se upp till dig, du är ju en Poet! 2014-04-25

ej medlem längre Oj! Känner igen den rädslokänslan så väl. Så bra formulerat! Kram! 2014-04-23

Lars Hedlin Texten berör inom! 2014-04-23

Son of Hades Vackert. Och brutalt. Förstår precis vad du menar 2014-04-23

Ali D Så är det... Mkt fint 2014-04-23

skamfilad Du är så begåvad människa! Applåder i oändligheter! 2014-04-23

Ljusletaren Vilken text! Du berör verkligen oss alla och tack för det/kram 2014-04-23

Marita Ohlquist Stark text som berör. Stor och varm kram! 2014-04-23

ej medlem längre Finns ingen som skulle se ner på dig,bara sätta sig bredvid och hålla om dig. 2014-04-23

ej medlem längre Jag skulle då inte se ner på dig. Beundra, nästan avundas, att du vågar det som som många gör allt för att dölja. 2014-04-23

Marianne Räf Vow, vad BRA! Känner så väl igen känslan du uttrycker, från min egen Ungdom! Kan, dock, nästan garantera att det blir bättre, när Livet får ha sin gilla gång! Den strof jag gillade bäst var: "Skärvkantade stenar skalperar mina sommarbara junikvän" Enastående fint! 2014-04-23