När jasminblommor oskuldsfullt landar

utanför drömmen

klär de på mig

en genomskinlig sjal som gjort av regn

mitt bläck viskar en mörk längtan

att få kyssa ömt dina dominerande sinnen

det var inte länge sen

men själen är hungrig och törstig av smekningar

just från dina skyddande stavelser

dina omsorgsfulla tankar

och ingen annan

dina varma ord tränger sig in

lämnar sina vassa spår

tar med sig mitt lugn

min oas

allt som skapades på en nanosekund

 försvinner nu med tanken

jag sträcker ut min hand

fångar dagen

kan dagen bli du ...

längtan ...

saknad ...

ett makalöst par ...

Du,

min älskade

mitt blod

mitt allt

förlorar jag dig nu …