Inte konstigt att man är ding,
när björkars pollen far runt omkring.
Jag räknar en, två och tre och fyra,
vid fyrtio björkar jag börjar yra.

Det gnisslar bröstet, små ögon vattnas,
jag tror minsann nu att inget fattas.
Men attans gjorde det inte det,
det droppar näskrok så att ni vet.

Men jag ser skönhet uti det hela,
med svullna fejset gå ut och vela.
Ja, så ser vårens spektakel ut,
och därmed säger jag punkt och slut.




EM/ 2014-04-23