Vi längtade efter morgonen. Gick som i ett töcken och väntade, hörde klockornas långsamma timmar gå. Hörde sekunder och regndroppar mot fönster nästan samtidigt. Och jag tror de rann lika fort nerför glaset. Jag förstod att glaset självt hållit i flera år, stått öppet under vårdagar i solsken. men som nu stod stängt och lät regndroppar rinna nerför lika fort som sekunder. Tills skyfall blir till timmar av miljarder droppar. Detta hav av mörker utanför och det land av morgon på andra sidan. Hur du kastar dej ut i mörkret. Därför faller stjärnorna sjunger du och låter tiden dej förevigas.

Lars Gullberg