Släckta lampor brinner alltid i smyg bland diktpapper och tomhylsor. De blinkar som om de skickade ut kryptiska meddelanden genom fönstret . Skenet nedifrån gatan innanför glaset kunde lika gärna vara en teve som står på. Brandlukten är det inte heller någon som tar nån nämnvärd notis om. Det kunde lika gärna vara en eldsvåda, men alla vet att det är hans tankar som arbetar. Vad beträffar tomhylsorna har ingen hört eller sett något. Nu är det faktiskt så att lampan som blinkar där inne inte alls är någon lampa utan en projektor som spottar ut hans sista dagar på en vägg och att han egentligen redan skrivit klart. Senare visade sej att smattret från hans skrivmaskinen inte alls var någon skrivmaskin utan ett maskingevär, att hålen i väggen inte alls var några hål, utan hans ögon som blinkat när kulorna ven om honom. Släckta lampor brinner alltid i smyg. Det är aldrig riktigt mörkt. Dessa sken i denna ljusmetropol som låter våra sinnen spela oss massa spratt.

Lars Gullberg