Föresten det var ett tåg. ett blodomlopp, sedan vaknar jag till en stund. känner värken, men också kylan som tränger in. vänder mej om och lindar in täcket om mej. Det där tåget flimrar bakom näthinnan och jag somnar.
Det är ett litet barn som går ut mot vattnet, det är sommar och hon har hallon. Jag märker inte att någon just nu bryter sej in och smyger runt i min lägenhet och rotar bland mina saker. Jag andas lugnt och ligger i trygg fosterställning. En mintgrön lampa lyser svagt vid sängen. Hon står rakt ovanför mej med härjad blick och ser plötsligt hur varm min säng ser ut att vara. Hon står medan tåget i drömmen rullar in på station, det är hon med hallonen som kliver av. Det är kväll och hösten har kommit. plötsligt har hon blivit stor och i stället för hallon håller hon en trunk som hon bär med sej. Kvinnan i rummet klär av sej lyfter försiktigt täcket och kryper ned intill mej låter sin nakna kropp vila mot min. Andetagen blir som ett frustande ånglok som just stannat på stationen. Men hon drömmer inte om några tåg.