Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Strandöga







Det bodde en man här en gång. Det slitna gamla huset står kvar med sina gröna gardiner i fönstret. Båten ligger på land efter en lång vinter. Men ingen verkar använda den. Fylld med vatten och döda flugor. Grusvägen är blöt och kall men solen börjar värma, det är så tyst, bara en vind och fågelsång. Inne i huset står ett köksbord. Det ligger kläder om vartannat och det luktar instängt och fuktigt. På väggen hänger tavlor med båtar. I fönstret flaskor med båtar i. Skepparmössan i hatthyllan vittnar om sjövana. Jag hade önskat att huset hade legat vid havet och att hamnen varit fylld med fregatter. Att havet legat utbredd med världen om sej. Men sjön nere vid dungen verkar nästan död på fisk. bryggan fallfärdig som på en enda påle som håller den uppe. Knopen som håller båten på land är slarvigt åtdragen och man skulle nästan kunna tro att ekan själv lagt sej där på strandkanten för att dö.




Prosa av Lars Gullberg
Läst 246 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-04-27 10:57



Bookmark and Share


  Nanna X
du har verkligen öga för miljöer. jag är imponerad!
2014-04-27
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg