Jag blir förbannad, springer rakt upp i luften och krockar med månen när societetskärringen lägger kronor i tiggarens kaffekopp. Det måste vara ett jävla liv för dem båda, eftersom de skyltar med det framför mig.

Månhelvetet ger mig hjärnskakning och jag ramlar ner på jorden skrikande. Det är inte bra, folk tror att jag är en nyfödd bebis och fyller mig med välling, samtidigt som massa mammor i olika kostymer ammar mig tills jag är blå i ansiktet.

Tiggaren slinker hit och societetskärringen slinker dit och jag tycker det är en konstig värld jag mött

och tiggaren gör ingenting och just det kanske är meningen med hela resan.

Sen får jag kaffe och kakor av en politisk vilde som blivit labil feminist på äldre dagar. Jag frågar om vi ska tycka synd om oss själva nu, men då får jag en spark i magen av en demonstrant som vill att tankar också ska granskas i förhand.

_______________