Jag somnade en dag och gled i väg. Dammen är full med näckrosblad i ett vinrött skimmer och jag ligger med ryggen upp och med ansiktet under ytan och lyssnar till den vackra trollsländans smekningar invid ytan. Jag har drunknat och huden är vit men jag hör vinden hur den sveper om träden. De tusen vandrarnas stigar, de blå klockornas barn är allt återstoden. Målningen hänger nu på moderna museet, det är inte alls som du tror. Vad tror du kommer skapa för konst i denna tid då fläktarna värmer hungriga hemlösa utefter ringvägen ? Jag ser inga änglar under molnen. Jag ser inga korgossar utanför kyrkporten. Jag hör inga bibelcitat där våldet härskar. Jag ser bara ondska. Blåljuset som sipprar som en kall drypande dryck som hälls ned i svalljet och jag tänker att så vill jag inte drunkna