Jag skulle vilja
öppna fönstret
och släppa fågeln fri,
bara för en dag,
en liten stund
så att den fick känna
luftens vingslag.

Himlen ligger hög
som ett rött skimmer,
vinden är svag.
Jag öppnar försiktigt,
låter den gå
försiktigt fram.

Sitter där tyst en stund
och blickar ut,
gatorna
med sina belysningar,
dungen
nere vid vattnet.

Vi tittar på varandra,
länge med
varliga ögon
som i en evighet.

fäller den plötsligt
ut sina vingar.
och lyfter.
Den lyfter.
Högt. och allt högre.

En tår rinner
ned för kind.
en klump
i mitt bröst.
När friheten
skriker
och naturen åter
fick härska
över jorden.