Doften av kaffe och bullar med kanel
Jag minns den tryggheten. Tilliten. Inget kändes fel.
Jag minns i detalj mina morföräldrars hus.
Varje tegelsten släppte in solen och trygghetens ljus.

Årstiderna kom, och de försvann lika snabbt
Jag gick från liten pojke till man med lån, och Ica-rabatt
Varje gång jag var där stod tiden stilla
Nu bor de inte längre i sin vackra villa
Tidens tand den gnagde och gjorde det inte så lätt,
även om mormor inte var helt tillfreds bor de numer i en hyresrätt

Jag minns den tiden nästan varje dag och önskar den åter
När jag tänker på att mina älskade morföräldrar en dag inte längre finns, jag ensam sitter och gråter
Trots att jag har egen familj och en underbar fru, kan jag inte hjälpa att känna en sorg och saknad redan nu