Människor rusar blint genom städer. Demonstrationer avlöser varandra och våldet blir bara värre. Trottoarerna är blodiga. Nätterna fyllda av övergivna skrik och blåljus. Himlen har aldrig känts så ensam.

Mitt i allting är du och jag, galet förälskade. Det är kaos i våra hjärtan när vi står nedanför gatlyktan och kysser stunden som inte kommer tillbaka. Jag vill att vi ska rymma, hitta en väg ur årstiderna, men vi är fast mot tegelmuren som dödsdömda.

Politiken har blivit overklig och poesin är ett främmande ljus. Du och jag hånglar som vilda rödvinsänglar, men eldsvådan är redan utom kontroll. Brandbilar passerar alldeles intill oss och vi skrattar tills vi gråter.

_______________