Mina sorger sväva bort
till molnen som ingen kan nå
aldrig blir du min
aldrig blir jag din
och lika bra var väl det
för jag ska tas om hand av rättvisans mörkblå herrar
och vem är jag efter det?
Vem är du efter det?
Vad är Svedmyra efter det?

Vi sågs första gången
du var så levande man nu kan bli
på klara kyrkogård
omgiven av alkoholisters andedräkt
omgiven av dödens kalla andedräkt
du var olik allt jag visste om
människa eller övernaturlig skönhet?
Svaret letade jag efter i mina tankars förvirrade labyrint
dina ögon så mörka och värmande
som sommarkvällens vatten som värmts upp hela dagen
kemin tycktes skicka blixtar att fälla våra hjärtans tvekande träd
vi sågs andra gången i gamla stans trånga gränd
vi slängde en slant till tiggarens hungriga blick
och pratade om fredagen vi hatade
och min födelsedag firar jag som inlåst fånge
och om sommarljuset jag aldrig fick