Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Turkos


opalpupillerna







Ett regn viskar i kväll. ett regn som kommer tyst och som strilar ner. Dessa droppar går att räkna en och en, så nakna är de när de nästan stannar i luften som för att luta sej mot vinden. När de väl når gatan bildar de en blank spegel och där ser jag ditt ansikte som från fönstret lyses upp av gatlyktor. Dina gardiner har stjärnor som om de också har fallit. Jag skulle fortsatt att räkna men vintern kom och snöflingor begravde ditt ansikte. Det som blänkte på gatan




Prosa av Lars Gullberg
Läst 226 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-05-08 21:21



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg