Emil hissar upp Ida i flaggstången. Det blir ett himla liv och jag försöker många år senare skriva en doktorsavhandling om vad själva scenariot egentligen handlar om.

Är Emil ond eller busig? Är Ida feminismens första misslyckade förebild eller endast ett offer? Jag sliter ut många läsglasögon, då jag försöker bli vän med de litterära barnen på glid i Småland.

Jag bygger en flaggstång i min trädgård och mediterar under den. Det borde finnas en väg in i barnboken. Det måste existera mer än vad författarinnan avslöjar i bokstävernas meningståg.

Jag blundar och högläser, blir ännu mer hög när hjärnan sväller och jag svävar omkring i rymden som en Pippi Långstrump med kroppen full av krumelurpiller.

Emil känns som Agatha Christie. Ida är svårare att identifiera. Jag avslutar avhandlingen med att hon fick psykos i lekhagen och hissade upp sig själv som en flagga.


___________